Föredrag I: Älskvärd blygsamhet

”Det kunde tänkas att det kommit till dina öron någon underrättelse beträffande mig (hur föga sannolikt det än synes att ett obetydligt och dunkelt namn som mitt skulle nå någon afsevärd spridning, vare sig till tid eller rum) och att du i så fall finge lust att veta vad slags man jag varit eller vilka öden mina böcker haft, om nu så vore att att ryktet förtalt dig något om dem. Helt visst skola människors domar och tal vara mångahanda över mig; ty människan talar nästan alltid ur sina egna begär och icke ur begär efter sanning; varken i klander eller pris har hon måtta. Jag var en stackars dödlig av er egen sort.”

… Och, mäster Petrarca, vi är mycket hedrade av av kunna se dig som en av oss!

Det här var början på Francesco Petrarcas brev till eftervärlden, översatt av Vilhelm Ekelund ur ”Ur Petrarcas brev”, Bonniers 1915

Petrarca var en mycket flitig brevskrivare och han hade många vänner som han höll kontakt med brevledes genom hela livet. På 50-talet fick han idén att sammanställa dem och ge ut dem. Det kan ha hängt ihop med att han upptäckte Ciceros brev till Atticus, i Verona; de var inte kända innan dess. ”Kunde Cicero kan väl jag”. Genom detta kloka beslut har ca 600 brev av Petrarcas hand överlevt till våra dagar. Tusentals sidor text om en intellektuell mans tillvaro i 1300-talets Sydeuropa, om allt mellan himmel och jord.

Man bör dock komma ihåg att det är en ”gestaltad” Petrarca som vi möter i breven. Innan han gav ut dem gick han igenom dem grundligt, reviderade, kollationerade. Och en del brev är helt klart fiktiva, aldrig avsända; som brevet till eftervärlden, breven till Cicero, Homeros och Vergilius. Även andra brev, adresserade till samtida vänner och updragsgivare kan vara rent litterära, skrivna med tanke på publicering, vi vet inte säkert.

Han skrev sig själv.

Ändå är breven den främsta källan vi har om hur han levde och tänkte. Det finns få bevarade vittnesbörd från hans omgivning och han sparade tyvärr inte breven som han fick. I några få fall har man funnit ”orginalet”, dvs det brev som faktiskt skickades, och kan jämföra.

De brevsamlingar som han gav ut var:

• Rerum familliarum libri –– 350 brev, orginalet omfattade 24 böcker – breven skrevs mellan 1325 – 1361.
• Seniles – brev på ålderdomen – 128 brev, orginalet omfattade 17 böcker. 1358 – 1374
• Epystole – vers – gavs ut i sin helhet 1364 men hade ”läckt” ut delvis tidigare – omfattar 66 brev på latinsk vers – 1350 – 59
• Liber sine nomine – 13 + 6 + 1 öppna brev som angriper påven för att han inte flyttade tillbaka till Rom 1350 – 59

Brev som publicerats postumt:

• Lettere disperse – orginalbrev som överlevt vid sidan av samlingarna

Petrarca skrev på latin och mycket få brev är tillgängliga på svenska. Vilhelm Ekelund har översatt 16 brev (!) Några av citaten i det följande har jag själv översatt från engelska. Men allt av Petrarca finns tillgängligt på latin, italienska och delvis på engelska på internet.

(Forts. följer. Jag har höll i början av april ett föredrag om Francesco Petrarca för den nystartade litteraturföreningen ”Kosmos” här i Vadstena. Det här var en portion ur detta, jag kommer att lägga ut hela föredraget i bearbetade portioner.)

(Publicerat i Stänk och Flikar 8 juni 2015)